Dutch Post-Impressionist Painter, 1853-1890 Vincent Willem van Gogh (30 March 1853 ?C 29 July 1890) was a Dutch Post-Impressionist artist. Some of his paintings are now among the world's best known, most popular and expensive works of art. Van Gogh spent his early adult life working for a firm of art dealers. After a brief spell as a teacher, he became a missionary worker in a very poor mining region. He did not embark upon a career as an artist until 1880. Initially, Van Gogh worked only with sombre colours, until he encountered Impressionism and Neo-Impressionism in Paris. He incorporated their brighter colours and style of painting into a uniquely recognizable style, which was fully developed during the time he spent at Arles, France. He produced more than 2,000 works, including around 900 paintings and 1,100 drawings and sketches, during the last ten years of his life. Most of his best-known works were produced in the final two years of his life, during which time he cut off part of his left ear following a breakdown in his friendship with Paul Gauguin. After this he suffered recurrent bouts of mental illness, which led to his suicide. The central figure in Van Gogh's life was his brother Theo, who continually and selflessly provided financial support. Their lifelong friendship is documented in numerous letters they exchanged from August 1872 onwards. Van Gogh is a pioneer of what came to be known as Expressionism. He had an enormous influence on 20th century art, especially on the Fauves and German Expressionists.  Related Paintings of Vincent Van Gogh :. | The Garden of Saint-Paul Hospital (nn04) | Plaster Statuette of a Horse | Portrait of Paul-Eugene Milliet, Second Lieutenant of the Zouaves | The Trinquetaille Bridge | herrings |
Related Artists:
Frederick richard pickersgill,R.A.
1820-1900 was an English painter and book illustrator. Born into a family of artists, he was admitted to the Royal Academy Schools in 1840. He did some book illustrations for the works of John Milton and Edgar Allan Poe. Pickersgill's The Burial of Harold was accepted as a decoration for the Houses of Parliament in 1847. He also did some landscapes under the influence of the Pre-Raphaelites. In 1856 Pickersgill was photographed at 'The Photographed Institute' by Robert Howlett, as part of a series of portraits of 'fine artists'.
Bundy Horace
American portraits and landscapes painter, 1814-1883
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.